Jag blir ganska frustrerad av att i Afrika gång på gång råka ut för att känna mig och bli lurad. Man kan träffa någon som ger ett pålitligt intryck, och efter en stund upptäcker man att man har blivit lurad av denna person. Sitter det i afrikanernas blod, eller vad är det? Eftersom jag är i Afrika för att hjälpa till, så har jag utsatt mig och förlåtit gång på gång. När jag talar med en afrikan får jag varje gång samma svar:
”Du kan inte lita på afrikaner.”
”Kan jag lita på dig då?”
”Självklart!”
Och lite senare så har man blivit lurad även av denna person.

Jag vill inte ge upp. Svaret är för enkelt att man inte kan lita på någon. Nu när jag är gift med min afrikanska Salome så har jag hittat någon att lita på. Och min lärdom är att i en familjerelation är det lättare att hitta någon som man kan lita på.

Olika länder har också olika utgångsläge, olika hållpunkter/"fästpunkter". I Sverige har vi som "fästpunkt" att man stannar för rött ljus. I Afrika och flera andra ställen är det inte så självklart. "Stanna inte för rött lyse om det är mörkt, för du kan bli rånad då." Eller "om vi skulle stanna för rött ljus så skulle man aldrig komma fram och det är alldeles för mycket trafik för att det skulle fungera.” Vår svenskhet säger ”mitt är mitt och ditt är ditt.” I Afrika möter man mentaliteten ”den som har pengar han får betala.” Eller ”han har och jag behöver.” ”Han är orimligt rik och jag är orimligt fattig, så det är inte mera än rätt att jag tar av honom.”

"Fästpunkterna" är olika. Det är orsaken att vi västerlänningar känner oss lurade. Jag måste fortsätta att lita på folk, jag måste fortsätta att förlåta. Förhoppningsvis lär jag mig de gängse "fästpunkterna" i Afrika. Tills dess får jag vara mera försiktig och inte utsätta mig i onödan.

Jag har visioner, som för många kan kännas som orealistiska drömmerier och verklighetsflykt. Men av erfarenhet vet jag att det fungerar för mig att drömma stort och att resultatet kommer snabbare än vad till och med jag kan föreställa mig är möjligt. Jag praktiserade detta när jag som tonåring berättade för mina vänner i Holland och alla som ville lyssna att jag skulle bli biodynamisk storbonde i Sverige. Visste då knappt vad biodynamisk odling var, och inte heller var Sverige låg. Men genom mitt envisa berättande så fick jag tillräcklig feedback för att minska på min okunnighet. Vid sjutton års ålder hade jag tjatat så pass mycket så det fanns ingen återvändo, jag blev tvungen att bevisa min trovärdighet genom att åtminstone åka till Sverige. Ett fåtal år senare gifte jag mig med Lena som är dotter till en herrgårdsägare. Och sen dröjde det inte länge förän vi arrenderade denna stora gård. Visionen hade materialiserat sig.

Vid ett annat tillfälle handlade visionen om häftiga resor med uppdrag. Dels till Brasilien, sen till Uruguay och även Argentina. Uppdraget i dessa länder blev biodynamisk/ekologisk odlingsrådgivning. Likaså i Tunisien och Libanon. Dessemellan praktiserade jag denna visualiseringsteknik på mera vardagliga saker.

Tanzania och barnverksamheten där kan även den hänvisas till en visualiserad dröm. Drömmen och visualiseringen fortsätter. Jag har inte satt några hinder för hur mycket projektet ska kunna utvecklas. Ju mera pengar som står till förfogande, desto fler barn ska vi hjälpa. Jag har en tanke om att en framtida volontär ska kunna göra en inventering i alla de byar som nu ber oss om stöd till sina föräldralösa barn (och det är många). Denna inventering ska sen kunna ligga till grund för att söka stöd, dels från de berörda byarna, dels från Tanzaniska staten och sen vidare till hjälporganisationer, företag och privatpersoner.
Häng med på denna svindlande uppgift! Det finns uppgifter och arbetsutrymme för alla som längtar efter att göra något betydelsefullt.

Mitt namn är Don Quijote
Jag är en riddare med hög moral,
en vän av nobel strävan.
Att kämpa gott för ädel kamp,
att finna en motståndare, värd sitt namn.

Denna dikt tycker jag mycket om. Att slåss för sina ideal, sina drömmar. Ofta blir drömmarna sanna, ibland kommer väderkvarnarna i vägen. Men eftersom jag kommer från Holland så får jag väl inte störa mig på dem, - väderkvarnarna. Världsomseglingar ligger också som bekant för holländare, och jag gör dem på olika sätt.
Jag kommer att berätta om mina äventyr för er. Några dikter och berättelser får ni kanske också. Välkomna ombord!